tisdag 31 maj 2011

Ekonomi - det är ju faktiskt ganska enkelt...

Visst, jag har utbildning från Universitet/Högskola, visst jag har läst många poäng matematik och hade framförallt väldigt svårt för sättet som de extremt grova förenklingarna i mina "bra-att-ha-kurser" Nationalekonomi och Företagsekonomi framlades. Men ekonomi är ju faktiskt väldigt enkelt...

Så länge utgifterna är mindre än inkomsterna så finns det få problem. (Problemet är kanske vad du skall göra med överskottet, investera, spara, konsumera etc..). Att det är bättre att ha ett positivt överskott är ju faktiskt ingen skillnad mellan en privatperson, ett företag, en myndighet eller även en stat. Om du däremot har större utgifter än inkomster, då börjar en hel del problem hopa sig. Det enkla är förstås att man kommer att stå i skuld på ett eller annat sätt.

Alltså: Inkomster > Utgifter.

Om inkomsterna blir lägre, så måste helt enkelt utgifterna anpassas efter det. Likaså kan man vara mer vidlyftig när inkomsterna blir högre. Från egen erfarenhet tycker jag det är sunt både som enskild och i företagssammanhang att spara undan för behov när inkomsterna plöstligt blir lägre och det kanske inte finns tillräckligt med tid eller möjlighet att lika snabbt minska utgifterna.

De flesta av er kan säkert vittna om hur snabbt det går när man som privatperson missköter detta fundamenta, strunta i att betala en räkning så vips blir det några betalningspåminnelser och extra avgifter och väntar du någon månad så blir det inkasso. Oftast fungerar det faktiskt livärdigt för många företag, även om leverantörer oftast är mån om sin kund och därmed kanske inte spelar ut hela galleriet med en gång.

Frågan är därför varför detta fundamenta inte gäller för stater och politikerna som sköter om den allmänna ekonomin? Jag tycker det är helt sanslöst hur det kan misskötas och att underskotten bara skjuts på framtiden och överlåts på någon annan att "fixa till". Det är den enda heder jag skulle vilja ge till f.d. Stats/Finansminister Göran Persson. Anders Borg är faktiskt lite i samma skola ("borgaren som egentligen ville vara röd - ni vet...)

Kommer därmed osökt in på Grekland. Varför i h-e anpassar de inte bara kostymen och kryper in i sanningen och börjar tokspara för att komma ur krisen. Jag ser två anledningar varför "parterna" inte kommer överens. Där parterna alltså är Grekland som stat, och andra parten är EU finansministrar tillsammans med IMU och Europeiska Centralbanken:
  1. Grekland vill inte längre vara ordentliga. Deras gamla ekonomi före inträdet i Euro-samarbetet gynnade många människor. Snacka om svart ekonomi, korruption och finansiella fördelar för eliten. Nu har det blivit illa för alla. Eliten har fått det sämre, de har inte längre möjlighet att skaffa sig fördelar och skall helt plötsligt ta ansvar. Allmänheten har sett konsekvensen i att pensionssystemet är helt satt ur spel, pensionsålder har höjts och den allmänna servicen dras ner. Alltså: allt har blivit sämre med Euron
  2. Trojkan med EU-eliten, IMU och EU Centralbank har som enda morot att skapa löftesrika nödlån, men med ohemula avbetalningsplaner och direkta hot om att styra och ställa om man inte gör som de säger. De lyckades med Irland men har hitills misslyckats med Island. Det riktigt hemska är för vem som de gör detta? Det är ju knappast för att hjälpa den enskilda staten. Jag tycker uppläggen på dessa nödlån liknar SMS-lån eller likheter med halvseriösa finansiella parter såsom GE Money Bank. Anekdot om den senare längst ner.

Nej tack. Jag hoppas att några vettiga politiker i Grekland gör som Lettland har gjort, drar i handbromsen och faktiskt sparar sig i skick igen. Dessvärre tror jag drivkraften är liten enligt punkt 1 ovan. Så det blir intressant att se vad som händer härnäst. Slutligen, vilket land kommer på tur? Portugal? Spanien? Italien? Eller kanske Danmark? När händer det Sverige?

(Anekdoten: För ca 10 år sedan skull jag köpa en klocka modell lite dyrare Tissot för ca 15 kSEK. Jag var höginkomsttagare sedan några år tillbaka, inga lån, inga krediter och inga betalningsanmärkningar. Jag tyckte att jag skulle prova att göra en avbetalning istället för att betala allt på en gång av besparingar. Sagt och gjort, butiken gjorde ett "upplägg" och kom tillbaka med beskedet att jag var nekad köpet. Jag fick prata med personen på GE Money Bank i andra änden på telefon och fick beskedet "the computer says no". I deras system var jag helt enkelt inte godkänd som kund.
Några dagar senare läste jag i någon av kvällstidningarna om den ensamstående mamman som hankade sig fram på småjobb som hade lånat 10 kSEK för att köpa en ny TV. Hon hade missat några betalningar och fått extra avgifter och till slut hade det hela eskalerat till en skuld på 20 kSEK. Det var just GE Money Bank och då insåg jag deras affärsupplägg - det är helt ointresserade av kunder som faktiskt betalar av sin skuld och extremt mycket en sådan person som mig som förmodligen hade betalat på 3 månader istället för 12. Det är många aviavgifter de går miste om då... Som ni förstår har jag bojkottat dem sedan dess....)

1 kommentar:

  1. Mårten Fjällström9 juni 2011 kl. 17:27

    Problemet med att alla alltid ska ha inkomster>utgifter är att det som är en inkomst för en är en utgift för en annan. Så någon part måste ha utgifter>inkomster för att ekvationen ska gå ihop, vanligtvis är denna part staten som i sin roll som valutaskapare kan ha en något mer relaxad syn på sin skuld.

    Problemet för Grekland är att de inte längre är valutaskapare då eurozonens regler binder upp dem och ECB hotar att krascha Greklands banker om de inte gör som de blir tillsagda (mer maffia-lån än sms-lån om du frågar mig). Eurozonen har inte heller en federal nivå som kan gripa in och vara den som har utgifter>inkomster, eurozonen är helt enkelt muppigt konstruerad.

    SvaraRadera