När aldrig aldrig betyder aldrig..

Om jag är generös, så höll det nästan i 3 månader...

Jag tänker förstås på Mona Sahlins "bevingade" ord som första gången myntades på Socialdemokraternas jobbkongress, samt förstås repeterades i efterbörden till valet. Så här lät det:

"Därför är beskeden så tydliga från vårt rödgröna regeringsalternativ. Vi ger aldrig Sverigedemokraterna inflytande – aldrig någonsin, aldrig någonstans, aldrig någon gång! ...Och det gäller också passivt inflytande!"

Allvarligt, vad är det för fel på företrädare från Socialdemokraterna? Minns även Göran Perssons "Nej-kampanj" i media innan det till slut blev ett "JA!" till rollen som partiordförande.

Ur ett förtroende och kommunikationshänseende, så är det riktigt klantigt att säga en sak och faktiskt göra på annat sätt i handling. Nu senast handlar det om att Socialdemokraterna faktiskt kommer rösta bifall till en motion lagd av Sverigedemokraterna. Det är inte bara "passivt inflytande" utan får väl anses vara ett väldigt aktivt handlande. Det passiva har ju redan passerats ett antal gånger.

Jag har blivit lärd att "walk the talk", "lova det man kan hålla, hålla det man lovat" osv är viktigt för att åtnjuta förtroende. Varför vill inte Socialdemokraterna skapa ett förtroende? Felet är förstås att göra denna typ av klumpiga uttalanden från början.

Vill dock till deras försvar peka på att det till viss del är en myndighets/svensk företeelse?? Tänker på till exempel "Nollvisionen" i trafiken. Det är ju faktiskt en omöjlig uppgift! Såvida vi inte helt vill ta bort allmänna kommunikationer, förbjuder att medborgarna färdas på vägarn och skapar helt nya transportsystem. Det kommer ju i alla fall alltid vara någon slashas som har ihjäl sig på cykel...

Kommentarer kring hela det teoretiska resonemanget hur sätta visioner, sträva efter mål osv undanbedes vänligen - är medveten om dessa, men i slutändan så är ändå ord och handling centralt för att komma vidare och uppnå målsättningarna.

håhåjaja...

Vad hände egentligen?

Då har det första IED dådet hänt i Sverige, dessbättre ett relativt sett misslyckat sådant.
För den riktigt nyfikne som är duktig på snabbläsning, så kan du på Flashback hitta mycket skvaller om detta.

Jag missar två saker i mediarapporteringen kring detta:

1. Kopplingen till bombhoten i Nordstan för en dryg månad sedan. Det gjordes mycket narr av polisen och dess agerande kring detta fall. 
2. Varför blev det inte värre? Uppenbarligen blev det inte riktigt som planerat, det var bara gärningsmannen själv som dog. Det var nog inte så det var tanken.

I fallet kring Nordstan smällde det aldrig. Dock togs några personer in för förhör och de åtalades för försök till terroristbrott. Det var nog också helt fel individer. Det intressanta var att media med flera klankade ner på polisen och deras agerande och det var mycket kritik i media i efterbörden. Jag har inte insyn och kan värdera sanningshalten kring vem som har rätt, MEN, nu har en bomb sprängts i Stockholm och jag har svårt att tro att detta skedde helt utan förvarning för diverse aktörer inom vår säkerhetstjänst. Dock påminner det mig om situationen kring Reclaim the Streets i Stockholm för tiotalet år sedan. Vid ett tillfälle fick polisen smäll på fingrarna för att de var för hårdhänta, det var ju en fredlig demonstration. Vid nästa tillfälle så var de för mjäkiga och stod bara och tittade på när Pressbyrån på Götgatan demolerades och faktiskt rånades.

Att hitta rätt nivå och utgå från ett lagrum är inte alltid lätt. Så, om SÄPO visste om att det förelåg ett bombhot mot låt oss säga PUB, Åhlens eller T-centralen igår. Skulle de då vis av erfarenheten från Göteborg - återigen riskera att förlöjligas?

Det leder mig in på punkt 2. Kan det faktiskt varit så att SÄPO eller av dem en bundsförvant, avstyrde dådet igår från att bli något mycket värre? Dvs, om något objekt kring stråket av Drottninggatan var målet, är det då osannolikt att polisen upptäcker gärningsmannen och diskret är på väg att konfrontera honom - i samma veva upptäcker gärningsmannen polisen, vänder om och går in på Bryggaregatan?

Det är förstås min egen analys ovan och endast en spekulation - men inget motsäger det än.Jag tycker dock att den förhöjda terrorhotnivån och agerandet i Göteborg tyder på att våra "beskyddare" faktiskt har en viss insyn på vad som är på gång. Jag hoppas så är fallet och fortsätter sova tryggt.

Dock kan det vara intressant att spekulera kring en teori två. Enligt diverse bilder och annan information kan det konstateras att någon form av mobiltelefon verkar vara en tänkt utlösare för IED'n. Grundprincipen är enkel att en glödtråd antänds vid inkommande samtal, telefonen får ringa och till slut blir det tillräckligt varmt för att utlösa en explosion i sprängmedlet. Om gärningsmannen är oerfaren (självmordsbombare tenderar att vara det av naturliga orsaker), så kanske det var den privata mobilen som var kopplad och det helt enkelt inkom ett samtal vid fel tidpunkt och gärningsmannen försökte avstyra det lite diskret...men hann inte...

Nåväl, mycket information saknas och det skall bli intressant att följa hur mycket som kommer ut i ljuset. Att någon från Försvarsmakten har varnat lovar ju en intressant följetong...

Dock tycker jag själv att gemene man skall vara rätt glad att de inte känner till allt som sker dagligen i Sverige, då skulle de inte våga sig ut. Det är många insatser och tillslag som sker av polisen som aldrig kommer fram i ljuset - på goda grunder anser jag. Blogg-grannen Cornucopia har en intressant vinkling på hur "fårket" agerar när något händer. Låt oss slippa se mer sånt..

Övriga länkar:
DN 1, 2
SvD 1
Expressen 1, 2
Aftonbladet 1, 2