lördag 30 oktober 2010

När politiken styr försvaret

Riksrevisionen har nu lämnat sin slutrapport kring NBG08 skriver både DN och SvD. Det blev visst dyrare än det var tänkt och inte nåddes de uppsatta målsättningarna heller. Är det någon som är förvånad?

Det passar kanske bra med lite bakgrund. De Europeiska "Battle Groups" är insatsberedda stridsgrupper som finns i syfte att kunna med kort varsel agera på politiska beslut och främst utgöra skydd av EU's stater. Dessutom finns det vissa "operativa och strategiska pilar" som pekar söderut, ja över Medelhavet. Men det senare är nog ämne för ett separat inlägg. EU har två Stridsgrupperna i beredskap kontinuerligt och ansvaret skiftar mellan olika medlemsländer vardera halvår. Av tradition så har de "stora" EU länderna ansvaret för en Stridsgrupp och den andra blir snarare en blandning av lite allt möjligt...

Om vi betänker Sveriges historia och hur vår Försvarsmakt har sett ut, hur våra politiker har bedrivit Utrikespolitiken och målsättningen för Försvarsmakten, utvecklingen inom EU - så är det kanske inte förvånande att det blev ett politiskt måste att Sverige måste leda en Battlegroup. (På 60-talet hade vi världens tredje största Flygvapen (större än Frankrike, UK och Tyskland), vi är fortfarande alliansfria (nåväl...), Försvarsmakten måste ju användas till något - civila ärenden är ju uteslutet - minns Ådalen..)
Alltså, den gode Göran Persson tycker det är viktigt att Sverige står upp för EU, det är en utmärkt chans att visa att vi också kan (vi har ju faktiskt inte använt vår Försvarsmakt ordentligt..). Alltså ges uppdraget till Leni. Försvarsmakten är förstås inte sena att haka på i sökandet på sin existens. Det är intressant att notera "på djupet, på bredden, över hela ytan där så insatsen kräver" från inte ett allt för avlägset Försvarsbeslut.

Om jag minns rätt så var tiden begränsad för anmälan osv, varför främst politruk-skadern satte ramen. När Försvarsmakten sedan responderade på vad som krävdes för att uppnå målen så var personalnumerären betydligt större. Det brukar ju vara så att den som sköter verksamheten vet lite mer om detaljerna i verksamheten än styrelsen..

Att sedan notera att f.d. Försvarsministern von Sydow har mage att försöka "spilla över" detta på den borgerliga regeringen tyder på dålig självinsikt. Alltså, när Försvarsmakten sedan började sätta upp NBG08, vilket i sig var en helt ny övning i sig, så sker det som istort sett alltid sker när man gör något komplext för första gången. Det blir dyrare och svårare än man hade tänkt sig. Vilket sedemera redovisades för Regering och Riksdag.

Slutligen, Riksrevisionen har rätt i sak. Det var dessvärre några intressenter inom Försvarsmakten som vädrade morgonluft och "passade på" att införskaffa det de tyckte sig behöva. Helt plötsligt fanns det två materielplaner och inriktningar - all kunskap och inriktning kring logistik och hålla ner kostnader var som bortblåst. Visst arv finns kvar numera, dock väljer Försvarsmakten att fasa ut gamla grejer så det nya har sin plats. Det råder nog ingen tvekan om att NBG08 inte nådde upp till målen, men var likväl nyttig för Försvarsmakten. Återstår att se vad man lärt och kommer förbättra inför nästa NBG.

Men den stora frågan är om det politiska målet nåddes? Har dett gett oss några fördelar gentemot övriga EU?

1 kommentar:

  1. Ja visst gav det fördelar, men först nationellt: Här gavs en möjlighet till transformering, övergång från det gamla till det nya. Och den chansen togs. Och handen på hjärtat, när sker sådana förändringar enligt handboken? Aldrig! Så här knäcktes några ägg och trampades på några tår på ett osvenskt vis, och tur var väl det: Vad ska de annars göra revisionen? Hoppas de inte jobbade för hårt för átt upptäcka och formuler dessa enorma konklusioner.

    Blir resultatet beständigt? Förmodligen fick det effekt, men man må betänka att effekten inte är för evift utan mer till för att förändra: Det är inte alls säkert att Stridsgrupper är ett evigt svar. Vi kan behöva något nytt nu, i dessa svåra tider.

    /Knutte

    SvaraRadera