När aldrig aldrig betyder aldrig..

Om jag är generös, så höll det nästan i 3 månader...

Jag tänker förstås på Mona Sahlins "bevingade" ord som första gången myntades på Socialdemokraternas jobbkongress, samt förstås repeterades i efterbörden till valet. Så här lät det:

"Därför är beskeden så tydliga från vårt rödgröna regeringsalternativ. Vi ger aldrig Sverigedemokraterna inflytande – aldrig någonsin, aldrig någonstans, aldrig någon gång! ...Och det gäller också passivt inflytande!"

Allvarligt, vad är det för fel på företrädare från Socialdemokraterna? Minns även Göran Perssons "Nej-kampanj" i media innan det till slut blev ett "JA!" till rollen som partiordförande.

Ur ett förtroende och kommunikationshänseende, så är det riktigt klantigt att säga en sak och faktiskt göra på annat sätt i handling. Nu senast handlar det om att Socialdemokraterna faktiskt kommer rösta bifall till en motion lagd av Sverigedemokraterna. Det är inte bara "passivt inflytande" utan får väl anses vara ett väldigt aktivt handlande. Det passiva har ju redan passerats ett antal gånger.

Jag har blivit lärd att "walk the talk", "lova det man kan hålla, hålla det man lovat" osv är viktigt för att åtnjuta förtroende. Varför vill inte Socialdemokraterna skapa ett förtroende? Felet är förstås att göra denna typ av klumpiga uttalanden från början.

Vill dock till deras försvar peka på att det till viss del är en myndighets/svensk företeelse?? Tänker på till exempel "Nollvisionen" i trafiken. Det är ju faktiskt en omöjlig uppgift! Såvida vi inte helt vill ta bort allmänna kommunikationer, förbjuder att medborgarna färdas på vägarn och skapar helt nya transportsystem. Det kommer ju i alla fall alltid vara någon slashas som har ihjäl sig på cykel...

Kommentarer kring hela det teoretiska resonemanget hur sätta visioner, sträva efter mål osv undanbedes vänligen - är medveten om dessa, men i slutändan så är ändå ord och handling centralt för att komma vidare och uppnå målsättningarna.

håhåjaja...